Tills nästa vecka lovar jag att fixa en ny och bättre bild! Men idag är det min tur att skriva om något som jag tycker är viktigt att uppmärksamma!

Svenskar.

Jag kanske inte kan säga att jag har sett stora delar av världen däremot har jag rest en del. De senaste två åren har jag spenderat sommaren i New York, min fristad. Människorna i New York är fantastiska, snälla, hjälpsamma, trevliga, roliga och det viktigaste av allt pratglada. De är inte rädda för nya människor och på tågen börjar alltid någon prata med en. Sen har vi Sverige - där vi försöker undvika varandra så gott det går, har väldigt sällan tid med våran medmänniskor och går man på stan och ler mot människor ler de väldigt sällan tillbaka.

Varför är vi så tråkiga? Varför kan vi inte vara som amerikanare eller ännu bättre irländare? Varför undviker vi varandra på tågen, på stan? Varför är inte vi hjälpsamma och glada? För mig har det blivit en liten chock att bli bemött med sådan omtänksamhet i New York. Människor som helt spontant säger att man är söt, vilka fina kläder man har, eller vill veta allt om vem man är och vad man kommer ifrån. Jag älskar det och tror det är en del av anledningen till att jag trivs så bra i New York.

Vad tror ni är anledningen till att svenskar är så rädda?

/ Tanja